Archive for the ‘Gröna linjen’ Category

Kapitel 1: Hässelby Gård

maj 6, 2007

Den första orten för vårt projekt blev Hässelby Gård. Det finns många skäl till detta, men det främsta är att orten, tillsammans med Vällingby, representerar något av en ”modellort” när det gäller det bostadsplaneringsprojekt som vi försöker analysera. Sannerligen är det möjligt att se denna ort genom den begreppsliga ram som vi valt – det statiska kontra det flexibla och rörliga.

Hässelby1Det första man slås av när man når denna gröna linjens näst sista tunnelbanestation på den linje som går längst utanför Stockholms stadskärna, är dom stora bostadshusen och det lilla, kompakta centrumet, som ligger i direkt anslutning till tunnelbanestationen. Här är en ort där stadsplaneringen befrämjar ett minimum av rörelse för väldigt många boende. Centrumet är inget stort affärscentra innehållandes de många affärskedjor som man är van vid att möta, utan är ett litet centrum för förnödenheter i form av mat, kläder och nöje – dom nödvändiga villkoren för reproduktionen av arbetskraft – dock ligger ett affärscentra bara två stationer bort, i Vällingby. Rörelse i form av kollektivtrafiken, representeras förutom tunnelbanan av två busslinjer vars hållplats man möter direkt på det centrala torget.  

När man rör sig i orten slås man av frånvaron av icke-funktionella utrymmen. Med detta begrepp syftar vi på att uppmärksamma den funktionsiver som manifesteras i den urbana planeringen, där alla utrymmen presenterar en designerad och planerad funktion. I många orter har dock detta inte anammats, och där finns det små ytor, ofta i anslutning till skog eller bakom husknutar, som inte direkt tjänar någon praktisk funktion. Hässelby har mycket grönytor, i formen av parker eller ”rekreationsplatser”, som således gör hela orten funktionell och därigenom manifesteras välfärdssamhällets vilja till planering och undvikande av det icke-funktionella, ambivalenta, ytterligare.  

Ortens begyggelse tycks karaktäriseras av en lapptäckesarkitektur. Det tycks vittna om att vissa bostadskvarter har byggts vid olika tider, och således skulle kräva en fysisk transport till centrum för införskaffandet av förnödenheter. Dock är det signifikant att det finns ett flertal olika små affärer med ”det Hässelby3viktigaste” utplacerade i dessa områden som byggdes vid olika tidpunkter. Således erhålls det statiska och den fysiska rörelsen elimineras. Som sagt har Hässelby (Gård) punktvis byggts ut även om Hässelby ursprungligen var ett vidsträckt område men så väl villabebyggelse och karaktäristisk ”förortsstandard”, på så vis kan man säga att Hässelby i stort är ”en stad i staden” med sina egna små ”miniförorter”, vissa som endast kan nås med bil andra som ses som hela ortens centrum, Hässelby Gård, som uppenbart till skillnad från Hässelby Strand riktar sig till traktens barn och ungdomar då Fria Teaterns och ungdomsgårdens lokaler ligger där, Hässelby Strand däremot huserar både den ursprungligt nyskapande kyrkan och ett minimalt bibliotek.   

Familjehotellet sedd utifrånFamiljehotellet är beläget i denna ort. Familjehotellet, som konstruerades 1954, i anslutning till tunnelbanelinjen som var en grundförutsättning för själva konceptet ”förort”, utan en förenande kollektivtrafik skulle det enbart röra sig om små orter. Familjehotellet är en gigantisk byggnad, eller ett konglomerat av byggnader, och det mest explicita exemplet på stadsplaneringens försök att erhålla det statiska och minimera rörelse, både social och fysisk. I detta Gård i familjehotellethus fanns en gång både lägenheter av olika storlekar och hyror, kapell, snabbköp, gemensam matsal/restaurang, damfrisering, motionshall, och till och med en bensinstation. Det vill säga alla de förnödenheter som överhuvudtaget kunde tänkas begäras av den moderna människan, alla funktioner tillfredsställs inom husets väggar. Idag är dess främsta funktion dock boende, även om den gemensamma matsalen i form av restaurang fortfarande finns.  

Det man slås av rent affektivt under ett kort besök i Hässelby Gård, är att det är den mest explicita manifestationen av den funktionsiver som präglade välfärdssamhället. Inget utrymme fick gå till spillo, utan allt designerades en funktion som den moderna människan behövde, och alla dessa förnödenheter placerades i närheten av varandra för att minimera rörelse. Men känslan man får är den av en övergiven ort, där de funktioner som platserna skulle fylla inte längre begärs.