Archive for maj, 2007

Kapitel 2: Bergshamra

maj 28, 2007

SkyltarSkyltarBergshamra är en förort som tillhör Solna kommun strax norr om universitetet på röda linjens Bergshamra CBergshamra CBergshamra CBergshamra Ctunnelbanesträcka. Som ort konstruerades större delen av bebyggelsen under femtiotalet, dvs. under samma tidsperiod som Hässelby Gård, som vi tidigare har besökt. Det är två områden som enbart verkar ha sin konstruktionstidpunkt gemensamt. I Bergshamra möter man en flora av funktionella utrymmen, där arkitekturen tenderar att vara fjärran dom lapptäckesområden som man möter i Hässelby Gård. Istället finns här ett område med stjärnformade hus, ett studentområde (kallad Kungshamra), ett rekreationsområde med amerikansk fotbollsplan och löparbana. Ett litet bassängområde som har skyltar på svenska Rekeationsplats 2Rekeationsplats 2såväl som på engelska. Bilplatserna är många, och läns- och stadsbussar går alla härigenom. Bergshamra tycks således vara en ort för resursstarka invånare, som premierar rörelse och Bergshamra Csom även har tid till rekreation. Med tanke på dess närhet till universitetet kan man tänka sig att det är en ort vars invånare arbetar i informationsintensiva arbeten, ”white collar workers”.  Detta är något som även tycks bekräftas av det enorma kontorskomplex för ett försäkringsbolag som förenar södra och norra Bergshamra. Förmodligen är det menat som ortens främsta arbetsplats då den konstruerades under 80-talet, för försäkringsbolaget Skandia. Planerna var dock ursprungligen att det var bostadshus för 500-600 invånare som skulle förena den södra med den norra sidan.   

 

Dom småcentra som man mötte i flertal i Hässelby Gård finns inte här. Här är all konsumtion centrerad till det anspråksfulla centrum som finns i direkt anslutning till tunnelbanan. Förutom några få pizzerior och en från centrum separat ica-butik är det här som det nödvändiga inhandlas. Trots att centrumet är väldigt litet, gör det stora anspråk genom dom väldesignade skyltar som finns i båda ändorna av centrumet. Dessa är mycket lika dom som man kan möta i större köpcentra, där det ibland är svårt att lokalisera sig bland alla butiker – detta är inte fallet här, och man får känslan av att informationsskyltarna gör anspråk som centrumet inte riktigt lyckas uppfylla. Centrumet i sig innehåller det som centrum brukar innehålla, apotek, livsbutik, plus några mindre kontorsbutiker inriktade på design och visitkort.   

IF-skrapanDetta rör dock den norra sidan och efter att ha promenerat över bron som sträcker sig över Bergshamravägen finner man nybyggda och stora hus, med säkerhet byggda efter att Skandias kontorskomplex konstruerats. Lägenhetsbyggnaderna ger intrycket av att hålla en högre standard än ortens övriga bebyggelser. Det är ett område med mycket grönska, där den stadsplaneringsmässiga tanken förmodligen är att de flesta som bebor detta område arbetar i anslutning till den kontorsbyggnad som överbryggar Bergshamravägen, eller i någon av dom andra företag som huserar i denna del av orten. Den södra delen har mycket bostäder, grönska, och företag som huserar i gamla gårdar, men enbart ett livs. Det är förmodligen även det ett symptom på att rörelse är något som premieras i denna del av orten, en tanke som bekräftas av dom många parkeringsplatser som finns – dock i anslutning med få busslinjer och en viss bit till tunnelbanan.   

Kv SfärenÄnnu längre bort från tunnelbanan finner man kvarteret Sfären, som byggdes under slutet av 1980-talet av Evangeliska brödraskapsförsamlingen, Herrnhutarna. Även här finner man stjärnformade hus, men dock i större skala än dom små trevåningshusen som finns i anslutning till tunnelbanan. Kvarteret Sfären är ett område med stark religiös anknytning, med en kyrka vid den centrala punkten. Det faktum att denna del av orten är byggd på en höjd, där kyrkan är högst upp, eller i den innersta kretsen, och bostadsområdena bär olika namn beroende på vilken höjd dom befinner sig bekräftar även denna tes, namn som trygghet, frihet, glädje. Sfären påminner på ett något olustigt sätt om familjehotellet i Hässelby Gård, som strävade efter att tillgodose alla behov i byggnaden, men här rör det sig om en helt annan skara av behov än dom som ensamstående mödrar, som familjehotellet ursprungligen byggdes åt, kan ha haft – det vill säga religiösa behov. Kvarteret, beläget på Stocksundstorp, ligger en bra bit från tunnelbanan, och har enbart Staty i kv Sfärenen busslinje i närheten. På grund av dess geografiska placering, såväl som att det är placerat på en hög kulle, tillsammans med dom fakulteter som området erbjuder, konferenslokal, restaurang, fotvård och ett mindre parkeringshus, lämnas man med intrycket att detta området är ett försök att vara ett så kallat ”gated community”, där staketet utgörs av geografiskt läge och brist på kommunikationer, såväl som en uppenbart religiös prägel. Det finns även två grindstolpar som markerar bilvägen upp till Sfären.  

Bergshamra är en ort vars utrymmen präglas av det funktionalitetstänk som konstruerade dom flesta förorterna under 50-talet. Men till skillnad från Hässelby Gård, där man fortfarande kan hitta utrymmen som inte tycks kunna underordnas någon direkt funktion (det rör sig om mindre skogsområden, halvt övergivna småcentrum och parkutrymmen), är utrymmena i Bergshamra helt determinerade av en bestämd funktion – och den enda rörelsen som finns tillhanda är rörelsen bort från orten, via dom många busslinjer eller dom bilvägar som ortens invånare förmodligen använder i mycket hög grad, då detta är en bilort.  

Annonser

Kapitel 1: Hässelby Gård

maj 6, 2007

Den första orten för vårt projekt blev Hässelby Gård. Det finns många skäl till detta, men det främsta är att orten, tillsammans med Vällingby, representerar något av en ”modellort” när det gäller det bostadsplaneringsprojekt som vi försöker analysera. Sannerligen är det möjligt att se denna ort genom den begreppsliga ram som vi valt – det statiska kontra det flexibla och rörliga.

Hässelby1Det första man slås av när man når denna gröna linjens näst sista tunnelbanestation på den linje som går längst utanför Stockholms stadskärna, är dom stora bostadshusen och det lilla, kompakta centrumet, som ligger i direkt anslutning till tunnelbanestationen. Här är en ort där stadsplaneringen befrämjar ett minimum av rörelse för väldigt många boende. Centrumet är inget stort affärscentra innehållandes de många affärskedjor som man är van vid att möta, utan är ett litet centrum för förnödenheter i form av mat, kläder och nöje – dom nödvändiga villkoren för reproduktionen av arbetskraft – dock ligger ett affärscentra bara två stationer bort, i Vällingby. Rörelse i form av kollektivtrafiken, representeras förutom tunnelbanan av två busslinjer vars hållplats man möter direkt på det centrala torget.  

När man rör sig i orten slås man av frånvaron av icke-funktionella utrymmen. Med detta begrepp syftar vi på att uppmärksamma den funktionsiver som manifesteras i den urbana planeringen, där alla utrymmen presenterar en designerad och planerad funktion. I många orter har dock detta inte anammats, och där finns det små ytor, ofta i anslutning till skog eller bakom husknutar, som inte direkt tjänar någon praktisk funktion. Hässelby har mycket grönytor, i formen av parker eller ”rekreationsplatser”, som således gör hela orten funktionell och därigenom manifesteras välfärdssamhällets vilja till planering och undvikande av det icke-funktionella, ambivalenta, ytterligare.  

Ortens begyggelse tycks karaktäriseras av en lapptäckesarkitektur. Det tycks vittna om att vissa bostadskvarter har byggts vid olika tider, och således skulle kräva en fysisk transport till centrum för införskaffandet av förnödenheter. Dock är det signifikant att det finns ett flertal olika små affärer med ”det Hässelby3viktigaste” utplacerade i dessa områden som byggdes vid olika tidpunkter. Således erhålls det statiska och den fysiska rörelsen elimineras. Som sagt har Hässelby (Gård) punktvis byggts ut även om Hässelby ursprungligen var ett vidsträckt område men så väl villabebyggelse och karaktäristisk ”förortsstandard”, på så vis kan man säga att Hässelby i stort är ”en stad i staden” med sina egna små ”miniförorter”, vissa som endast kan nås med bil andra som ses som hela ortens centrum, Hässelby Gård, som uppenbart till skillnad från Hässelby Strand riktar sig till traktens barn och ungdomar då Fria Teaterns och ungdomsgårdens lokaler ligger där, Hässelby Strand däremot huserar både den ursprungligt nyskapande kyrkan och ett minimalt bibliotek.   

Familjehotellet sedd utifrånFamiljehotellet är beläget i denna ort. Familjehotellet, som konstruerades 1954, i anslutning till tunnelbanelinjen som var en grundförutsättning för själva konceptet ”förort”, utan en förenande kollektivtrafik skulle det enbart röra sig om små orter. Familjehotellet är en gigantisk byggnad, eller ett konglomerat av byggnader, och det mest explicita exemplet på stadsplaneringens försök att erhålla det statiska och minimera rörelse, både social och fysisk. I detta Gård i familjehotellethus fanns en gång både lägenheter av olika storlekar och hyror, kapell, snabbköp, gemensam matsal/restaurang, damfrisering, motionshall, och till och med en bensinstation. Det vill säga alla de förnödenheter som överhuvudtaget kunde tänkas begäras av den moderna människan, alla funktioner tillfredsställs inom husets väggar. Idag är dess främsta funktion dock boende, även om den gemensamma matsalen i form av restaurang fortfarande finns.  

Det man slås av rent affektivt under ett kort besök i Hässelby Gård, är att det är den mest explicita manifestationen av den funktionsiver som präglade välfärdssamhället. Inget utrymme fick gå till spillo, utan allt designerades en funktion som den moderna människan behövde, och alla dessa förnödenheter placerades i närheten av varandra för att minimera rörelse. Men känslan man får är den av en övergiven ort, där de funktioner som platserna skulle fylla inte längre begärs.